Ännu ett svårt ämne. Får jag bara välja ETT ögonblick? Jaja, om jag måste välja ett ögonblick så måste det vara när jag tog studenten. Det ögonblocket då man började springa ut på scenen. Man skrek som om man höll på att dö, adrenalinet rusade i kroppen, man bara studsade som en liten studsboll. Det ögonblicket kan nog vara det bästa i mitt liv än så länge. Det går verkligen inte att beskriva den känslan, man måste uppleva den själv. Men det var en sån total lycka! Det fanns inga problem, inga bekymmer, man var bara fri. För en dag var man totalt jävla fri. Och just i det ögonblicket när man sprang ut från skolan blev man fri på riktigt. Man sprang, man studsade, man skrek, man skrattade, man såg allt folk, man såg sina nära och kära, man var ett med känslan, känslan av frihet, känslan av glädje.
Alla säger att om dom kunde göra om studenten igen så skulle dom göra det. Inte jag. För jag hade en sån perfekt dag och jag är rädd för att om jag upplevde det igen så skulle jag hitta något litet fel. Nu är dagen perfekt i mitt minne, och jag vill inte göra om det. Det är ett "once in a lifetime-moment" och jag är så sjukt nöjd med det! Dagarna efter studenten hade jag i princip en black-out och kunde inte komma ihåg nånting från det att vi började springa tills det att jag stod med familj och vänner runt mig en liten bit bort. Nu är minnena tillbaka och vilka minnen. Åh. Jag blir så lycklig när jag tänker tillbaka på det ögonblicket. Ögonblicket av bekymmerslöshet, total frihet och total jävla lycka!!
Nu blir det bildbomb...
 |
| Världens finaste klass! |
 |
| Woopwoop |
 |
| HEJ |
 |
| Ingen självkontroll whatsoever |
 |
| Fucking awesome |
 |
| Lite glad sådär bara |
 |
| Episkt |
 |
| Glad |
 |
| Precis innan mitt speciella ögonblick... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar