Dag 24 – Det här får mig att gråta

Jadu. Jag gråter inte särskilt ofta för att jag är ledsen, jag gråter i så fall mer när jag är arg. När jag blir frustrerad eller någon "pisses me off" (förlåt, kommer inte på någon bra översättning) så händer det ibland att jag inte får ut min ilska kraftfullt eller snabbt nog och det kommer då istället ut som tårar. Men det klart att jag gråter när jag är ledsen ibland också. Det som får mig att gråta kan vara när jag tänker på allt som var, är och blir. Tänk om..? Om inte om vore...hur vore det då? Om jag gör såhär, vad händer då? Sånt där kan jag få panik på och när jag tänker på hur mycket jag har missat, hur mycket jag aldrig kommer att få tillbaka, vilka konsekvenser mina val kommer få i framtiden. Då kan jag börja gråta.

Jag är inte särskilt bra på att ta kritik (dålig egenskap, jag vet) och även om det kanske inte är menat som negativt så är det så jag tolkar allt. Jag hör bara; FY FAN VAD DU ÄR DÅLIG! Typ. Då kan jag bli ledsen, jag visar det dock aldrig utan blir bara tyst och kryper undan i min säng. Fäller en tår ibland. Men bara ibland.

Jag är också en riktig snyftare när det kommer till sentimentala filmer. Börjar gråta jättelätt när det är starka känslor på film. Värsta gråtfilmerna är ju definitivt Lejonkungen och Click. Lejonkungen när Mufasa dör. En liten bit av mitt hjärta dör varje gång jag ser det. Och Click. Kommer aldrig glömma när jag och Josse var och såg den på bio. Jag hade suttit och kämpat mot tårarna i typ tio minuter men sen kom den slutgiltiga gråt-scenen och mina tårar bara sprutar även om jag fortfarande är tyst. Ville ju inte att Josse skulle tycka att jag var en mes liksom. Men så sneglar jag åt sidan där hon sitter och precis då sneglar hon på mig också, fullt med tårar i hela ansiktet. Så då bryter vi ihop i fnissblandad gråtattack. Ja, det var tider det. (Apropå Click, när jag skulle somna för någon vecka sen typ så hör jag K sitta och snyfta ute i vardagsrummet. Jag blir förskräckt och går ut för att fråga vad det är. Hon kollar på film. Inte vilken film som helst, Click såklart! Jag skrattade lite åt henne (och åt mig själv) innan jag gick tillbaka och somnade så gott så).

Att se människor som står mig nära gråta får mig också att gråta. Gråter någon annan är chansen stor att jag också börjar gråta. Så är det bara. I alla fall om det är något som har hänt eller om någon berättar något allvarligt för mig eller så.

Men jag har inte gråtit på superlänge nu. Och bara för att jag sa så kommer jag väl gråta ögonen ur mig typ imon eller nåt, haha. Sista gången var nog på Landvetter, dagen då jag åkte hit. Dagen innan var dock värre, haha. Men så är det.

Ja, nu vet ni vad som får mig att fälla några tårar ibland i alla fall. Yay! Lite djupa citat får ni också. Eller aa..vet inte vad jag ska kalla dem. Men läs bara!